LO driver en kampanj för ett "varmare samhälle", med minskade klyftor. Och visst kan man bli förbannand över bemanningsföretagen som är det kampanjen pekar ut som den största klyftbildaren. Exakt varför bemanningsföretag kan växa och frodas i Sverige är något av gåta, men jag vet att många företag har stora kadrar av administrativ personal anställd via bemanningsföretag, ibland samtlig personal.
Den som räknar lite på det inser att det är en ovanligt dålig affär att hyra in folk via bemanningsföretag, eftersom bemanningsföretaget tar ut en extra avgift på åtminstone 30%, ofta mer, och därmed tjänar pengar löpande för i stort sett ingen ansträngning.
Nog om bemanningsföretag och mer om LO.
LO bildades 1898, och håller alltjämnt fanan högt för sina medlemmar. Efter en period av strejker och lockouter i början av 1900-talet började man arbeta för att minska arbetstiden (till 8 timmar) och fackföreningarna på storföretagen har varit en ständigt progressiv kraft i svenskt arbetsliv, och Sverige har varit något av ett föregångsland för god arbetsmiljö, arbetsmiljösäkerhet med mera. En elogé.
Fackföreningarna har över tid fått samverkan med företagen reglerad i lag, bland annat Medbestämmandelagen, vilken föreskriver hur arbetsgivare och fack ska samverka i bland annat anställningsärenden. Fackförbunden har också rätt till representanter i många av företagens beslutande organ, och har genom skyddsombud mycket långtgående rättigheter att avbryta verksamhet som bedöms äventyra de anställdas säkerhet.
Problemet är när ett fackförbunds centralorganisation tar kraftigt ställning för ett visst politiskt parti, i det här fallet Socialdemokratiska Arbetarepartiet. I praktiken innebär detta att fackförbundet blir ett partis förlängda arm, och att partiet blir avhängigt fackförbundets uppfattningar om företrädelsevis företagandefrågor.
Facken har representanter i företagsstyrelser och dessutom platser i den socialdemokratiska partistyrelsen. Detta medför att man på hög nivå, och i bästa samförstånd mellan företag, fack och politiker kan fatta beslut som är mycket svåra för medborgare att få insyn i. Tidningen Fokus har haft reportage om en omfattande "Göteborgsanda" i Göteborgs kommun, märkliga försök att lyckas sälja krigshjälp till Saudiarabien och fallet SAAB (bilarna) har under lång tid tillåtits växa sig större än vad det borde vara. Det inses lätt att fackförbund skulle kunna hamna i liknande intressekonflikter och då har nytta av partipolitiska plattformar för att rädda jobben (det är ju deras uppgift), men det riskerar att kosta skattebetalare orimligt mycket pengar. Och det är mycket svårt för alla utanför konferensanläggningens bastu att granska de uppgörelserna.
Och: givetvis sker liknande internt lobbyarbete inom alla fackförbund och politiska partier. Att kräva vattentäta skott mellan fackförbunds- och poltitiskt engagemang är omöjligt och inte önskvärt. Dock gör man situationen onödigt svår för sig om man bygger in en intressekonflikt (rädda jobben) i relationen med en organisation som kan ha yttersta makten över Sverige.
