Granska makten, tack

Den tvivelaktiga tidningen Metro kollar igenom nådeansökningar och publicerar lösryckta citat ur dessa. Efter en mailväxling med skribenten (som tyckte att citaten "mycket tydligt talar sitt eget språk och är inget annat än kreativa ursäkter"), vill jag sammanfatta vad jag tycker är problematiskt med artikeln.

Artikeln problematiserar inte alls makthavarens (i det här fallet justitieministerns) gärningar, men dömer redan dömda genom att försöka klandra dem för att skicka nådeansökningar. Jag saknar dessutom reflektioner eller frågor kring huruvida indragna möjligheter att söka nåd påverkar rättssäkerheten negativt. Och varför kan man inte snabba upp nådehandläggningsprocessen om eftersom det beskrivs som den huvudsakliga orsaken till att regelverket förändras?

Man dekorerar artikeln med några löstyckta citat från Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi vid Stockholms universitet, som inte heller på något vis problematiserar ordningen.

Metro verkar snarare vara maktens megafon än en granskade tidskrift.

2013

2012 var ett i stort sett menlöst år.

2013 ska förstås bli annorlunda, både samhälleligt, för mig som enskild, och för den här stackars bloggen. För att slippa glättiga tankar taffligt förpackade av mig, rekommenderar jag istället den till åren komna, men trevligt aktuella Transhumanistisk handbok som bland andra Anders Sandberg skrev ihop förra årtusendet.

För min egen del kommer året dels attt sträva mot att göra ett bra förvärsarbete med Toleransindexet, men också att vara lite lagom rättshaveristisk, framför allt mot svenska polisens obehandliga tendenser att sticka huvudet i sanden och kommunciera trams.

Läs gärna "Polisen vill inget se, vill inget höra" av Hanne Kjöller, som berättar om polisforskaren Staffan Holgerssons rent bisarra kamp för ett effektivt polisväsende.