15 indikatorer?

Läser lite i kulturnämndens protokoll från 9 februari 2012. Man diskuterar ett "Remissvar på Stockholms stads program för kvinnofrid – mot våld i nära relationer 2012-2014. och beslutade att godkänna sitt svar med vissa reservationer för att programmet kopplades mot Vision 2030.

I sammanfattningen verkar det som att programmet för kvinnofrid ska innehålla hela 15 indikatorer! Mycket tyder på att det är på tok för många. Det betyder att man inte har kunnat bestämma sig om vad som är viktigt i frågan. Ett sunt antal indikatorer är mellan 3 och kanske upp till 7. Risken med så många indikatorer är att man väljer de man tycker är viktiga för att få fram sin sak, dvs vill man måla programmets resultat i svart - tag de indikatorer som gått dåligt - vill man måla det i ljusa färger - använd de som gått bra.

Indikatorer är ingen spåkula. De ska vara på förhand bestämda tal för att en utomstående ska kunna följa upp verksamheten. De får förstås inte heller vara det enda som visar hur det går i verksamhet, men väljer man att ha 15 indikatorer har man missat hela poängen.

"Mats Berglund (MP) lämnar ett särskilt uttalande enligt följande:

Programmet föreslås omfatta kvinnor som utsatts för våld i nära relation, barn som

upplevt våld eller andra övergrepp mellan närstående vuxna samt män som utövat

våld i nära relation. Dessa grupper är viktiga men programmet behöver

kompletteras med policys gälande andra former av nära våld, t.ex. män som utsätts

för våld eller våld inom samkönade par. Vidare måste målen i programmet vara

tydliga. Vad ska uppnås? Ska vi använda oss av resultatbaserad styrning, RBS, så

måste indikatorerna och målen vara väldigt tydliga"

Detta kom med i beslutet. Nu återstår att se hur programmet faktiskt utformas.

Remisstiden är 2012-03-01 varför det faktiskt går att skicka in remissvar fortfarande!