En grundläggande skillnad mellan diktaturer och mer demokratiska samhällen är graden av öppenhet i den offentliga förvaltningen. En sluten förvaltning leder ofta till regelöverträdelser eftersom det är mycket svårt att få någon ställd till svars för eventuella överträdelser eftersom eventuell dokumentation om händelserna antingen ej är tillgänglig eller kanske rent av förstörd.
Massmedia är här tänkt att agera vakthund, genom att granska bland annat myndigheter och försöka påvisa felaktigheter. De kan genom sin rapportering bilda en så stark opinion bland folket att myndighetspersoner tvingas avgå.
I diktaturer tar man till olika metoder för att begränsa massmediernas frihet. På Kuba förbjuder man helt enkelt tidningar som inte är statligt ägda att ges ut och utsätter människorna som driver tidningarna för psykisk press genom att leja människor att agitera utanför deras bostäder. Andra länder trakasserar redaktionerna genom ständigt återkommande skatterevisioner.
Sverige har för övrigt också haft undantagstillstånd. Senast under andra världskriget, då Statens informationsstyrelse då och då distribuerade Grå lappar till redaktioner, där det framgick vad som inte fick publiceras.
När massmedierna inte längre fungerar är det vanligt att medborgare tar på sig att skriva och granska på egen hand. Dessa råkar förstås lätt mycket illa ut. En utveckling vi sett det senaste är användandet av modern informationsteknik för att nå ut med sitt budskap. Somliga, som Ai Weiwei, vågar vara offentliga. Andra måste agera anonymt.
Tillgången till billigare kameror, särskilt i smartphones, som direkt kan ladda upp video och bilder, har inneburit en smärre revolution. På tjänster som Bambuser postas regelbundet videos från rättsövergrepp, bland annat i bland palestinier, i Syrien och inte minst USA. Regeringarnas motmedel har blivit att genomföra övergreppen mer diskret, i Israel gör till exempel de israeliska bosättarna sina rajder om natten för inte kunna bli filmade. Det är också tänkbart att regeringen lägger ut villospår, det är enkelt att förfalska videos, och till och med svensk polis redigerade sina videos under Göteborgskravallerna för att vara bättre bevismaterial för sin sak.
Hur kommer framtiden se ut?
Stater världen över kommer tillhandahålla mer information och desinformation, för att därigenom omöjliggöra analys av vad som egentligen hänt. Ett annat hot är bistrare ekonomiska vilkor för olika medier, vilket främst kommer sig av att folk har vant sig vid att nyheter och annan journalistik är gratis. Detta leder till dålig och lättmanipulerad nyhetsrapportering, vilket förstås gör det svårare för medborgare att få insyn i vad som egentligen försiggår.
På aktivistsidan kommer antagligen fjärrstyrda UAV:er (ofta radiostyrda helikoptrar med kamera) göra det möjligt att fota dramatiska skeenden (de är dock lätta att störa ut). Troligtvis kommer fler att engagera sig för att sortera information och göra den tillgänglig, som Wikileaks har gjort.
Det medför att myndigheter kommer att ta till allt mer sofistikerade metoder för tvångsåtgärder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar